Judendom

Judendomens historia

Som du kunde läsa i introduktionen till de västerländska religionerna är Abraham judendomens (och kristendomens och islams) urfader, och den judiska historien fortsätter vidare genom patriarkerna Isak och Jakob. Men den som betytt mest för judendomen är Mose. Abrahams släkt hamnade genom Jakob i Egypten. Där blev de förslavade och levde under mycket svåra förhållanden och i stort lidande i 300 år. I Moseböckerna berättas historien om Mose och hur han befriade det judiska folket ur slaveriet.

Abrahams släkte hade blivit ett stort folk och Farao började frukta slavfolket, hebréerna, då de blivit så många till antal. Han utfärdade ett påbud om att alla nyfödda pojkar skulle dränkas i floden Nilen. Under de omständigheterna föddes en liten pojke. Hans mor kunde inte förmå sig att dränka sin nyfödda pojke. Istället lade hon honom i en korg och satte den i vassen vid Nilens strand. När Faraos dotter kom till floden för att bada hittade hon korgen med gossebarnet. Hon tog hand om den lilla pojken som sin egen son, och så kom Mose att växa upp vid Faraos hov, som en prins av Egypten. En dag såg Mose hur en egyptisk förman misshandlade en hebré. Mose blev så fruktansvärt arg, och i sin ilska dödade han egyptiern. Mose flydde ut i öknen och levde sedan där i många år. Han träffade en kvinna som han gifte sig med och de fick barn. En dag när han var ute och vallade sina får talade Gud till honom ur en brinnande buske. Mose frågade vem det var som talade till honom, och han fick svaret ”Jag är”, på hebreiska Jahve – vilket på hebreiska skrivs JHWH och är namnet på judendomens Gud. Gud uppmanar Mose att befria folket ur slaveriet och leda dem ut ur Egypten. Mose talade till Farao och bad honom släppa folket, men Farao vägrade. Då sände Gud en mängd olyckor över Egypten och till slut tvingades Farao låta folket gå. Mose ledde uttåget genom öknen, en vandring som tog 40 år. Han slöt ett förbund med Gud på berget Sinai och mottog de 10 budorden på två stentavlor. Folket kunde efter 40 års vandring till slut gå över gränsen till landet Israel. Mose själv dog alldeles innan de nått sitt mål. (Här kan du själv läsa hela historien om uttåget ur Egypten).

De tio budorden (dekalogen) ges till Mose i 2 Mos 20. Du kan läsa hela stycket här):

  • Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig
  • Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden
  • Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn
  • Sabbatsdagen skall hållas helig
  • Visa aktning för din mor och din far
  • Du skall inte dräpa
  • Du skall inte begå äktenskapsbrott
  • Du skall inte stjäla
  • Du skall inte vittna falskt mot din nästa
  • Du skall inte ha begär till din nästas hus
  • Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa

Efter Mose död tog Josua över ledarskapet. Folk levde i tolv stammar som leddes av domare (den mest kända är Simson med håret). Så småningom gjordes landet till ett kungadöme med Jerusalem som huvudstad och templet i Jerusalem blev ett viktigt centrum. Den judiska historien har sedan dess varit full av motsättningar och landet invaderades och ockuperades. År 63 f. Kr erövrade Romarriket Israel. År 70 e. Kr intar Titus Jerusalem och Jerusalems tempel förstörs, stridigheter utbryter och judar får inte längre vara i staden. Det judiska folket flydde ut i världen och har sedan dess, fram till 1948, inte haft något eget land, det har levt i förskingring eller landsflykt, diaspora.

Page 1 of 5 | Next page