Buddhism

Theravada (de äldstes lära) är den inriktning som ligger närmast den ursprungliga läran. Det är svårt att nå upplysning – i princip omöjligt om man inte lever ett strikt liv som munk -  och när man väl nått dit återföds man inte. Ibland kallas inriktningen ”Hinayana” av mahayanabuddhister, men det betyder ”den lilla farkosten” och kan tolkas lite nedsättande (eftersom det är så svårt att nå Nirvana) och bör ej användas. Theravadabuddhism utövas i Thailand, Sri Lanka, Burma, Laos och Kambodja.

Mahayana (den stora farkosten) är en inriktning som visserligen bygger på theravadas lära men betraktar buddha som gudomlig och i vissa fall tillber honom som en gud. Man antar också att man efter upplysning kan välja att inte uppgå i Nirvana utan återfödas som bodhisattva – alltså en upplyst människa som ägnar livet åt att hjälpa andra att nå upplysning. Mahayanabuddhism utövas i bl. a Kina, Vietnam, Korea och Japan.

Den japanska formen av Mahayana kallas för Zenbuddhism. Här är meditationen central och målet är att nå en intuitiv förståelse av tillvaron. Denna insikt kallas satori. Det finns två huvudvägar inom zen: kampsport (att bli ett med utövandet – handlar mycket om koncentration och självbehärskning) och koan (att genom paradoxala gåtor och logiska motsägelser befria medvetandet från Mayas slöjor).

Vajrayana (diamantfarkosten), eller lamaism är en tibetansk form av mahayanabuddhism som ibland kategoriseras som buddhismens tredje huvudinriktning. Man använder sig mycket av mantran (formler och upprepande av texter) och mandalas (avancerade mönster) för att häva Mayas slöjor. De andliga lärarna – som ibland sägs vara bodhisattvor –  är viktiga för att hjälpa andra nå insikter och komma vidare mot upplysning, och de kallas lamor. En lama känner på sig var han kommer att återfödas och meddelar de övriga munkarna detta innan han dör. Något/några år efter lamans död, beroende på när han sagt att han ska återfödas, letar munkarna efter nyfödda barn på den plats där han sagt att han ska återfödas. Man väljer ut några möjliga kandidater som efter ytterligare några år får genomgå olika tester för att se om någon är den återfödde laman. Då en kandidat kvalificerat sig som mest trolig får detta barn flytta till klostret och växa upp där och få den döde lamans titel. Det är en stor ära för en familj om en lama återfötts i den så även om det är svårt för föräldrarna att skiljas från sitt barn är de glada för barnets skull.

Den nuvarande ledaren för den tibetanska buddhismen är Dalai Lama. Han lever för närvarande i landsflykt i Norra Indien (eftersom Tibet är ockuperat av Kina) och bedriver därifrån en ahimsakampanj för ett självständigt Tibet.

 

Buddhismens trosuppfattning

En buddhist söker sin tillflykt till ”de tre juvelerna”:

Buddha – den upplyste

Dharma – hans lära eller väg.

Sangha – den buddhistiska gemenskapen, särskilt de som nått insikt, men även den breda sanghan av alla som följer Buddhas väg.

En viktig del av Buddhas Dharma var den insikt han nådde om De fyra ädla sanningarna. Dessa är centrala inom buddhistisk tro:

1. Sanningen om lidandet – Allt är ett lidande. Även positiva upplevelser bär med sig lidande eftersom lyckan någon gång tar slut.

2. Sanningen om lidandets orsak – Anledningen till att allt blir ett lidande är begäret – livstörsten. Vi vill ha ut en massa saker av livet, och när vi inser att ingenting är bestående innebär detta ett lidande.

3. Sanningen om lidandets upphävande – Det går att utplåna begäret: att släcka livstörsten

4. Sanningen om vägen till lidandets upphävande – För att utplåna begäret måste man gå den åttafaldiga vägen. Den brukar symboliseras av ett hjul med åtta ekrar.

Den åttafaldiga vägen innebär: 1 rätt åskådning (kunskap), 2 rätt sinnelag (beslut), 3 rätt tal, 4 rätt handlande (inte döda, inte stjäla, inte göra sexuella utsvävningar), 5 rätt levnadssätt (tillämpa ahimsa), 6 rätt strävan (avhålla sig från starka sinnesrörelser och dåliga upplevelser), 7 rätt vaksamhet (medvetenhet), 8 rätt försjunkande (meditation).

Buddhismen sägs ibland vara en ateistisk religion, men skulle kanske snarare kallas agnostisk. För Buddha var eventuella gudar ointressanta, oavsett om de existerade eller inte, eftersom han ansåg man måste söka sig mot upplysning i sitt inre, genom meditation och insikt. Att vända sig utåt och offra eller be till någon gud skulle inte leda någonvart.

Page 2 of 5 | Previous page | Next page