Buddhism

Buddhismens historia

Omkring 500 år före vår tideräkning föddes det i Lumbini i Norra Indien (nuvarande Nepal) en liten prins av Shakyaklanen som fick namnet Siddharta Gautama. Kort efter födelsen dog hans mor. Enligt legenden sägs pojkens far, som var en rik och mäktig furste, ha låtit spå pojkens framtid redan innan födelsen och fått två möjliga levnadsöden presenterade för sig. Pojken skulle bli en rik och mäktig furste som sin far, eller så skulle han bli en stor andlig ledare. Eftersom Siddhartas far önskade att sonen skulle bli lik honom själv bestämde han att Siddharta aldrig skulle få tillfälle att fundera över livets svårare sidor eftersom det skulle kunna leda till att han hamnade i andliga grubblerier och blev världsfrånvänd. Siddharta fick därför växa upp i en lyxig men mycket isolerad palatsmiljö innanför murarna på sin fars ägor. Där fick han roa sig med trevliga och bekymmerslösa aktiviteter dagarna i ända och endast unga, glada och vackra personer omgav honom. Han till och med gifte sig och fick barn i denna isolerade lyckobubbla.

Men så kom det sig att Siddharta vid några tillfällen sökte sig utanför palatsets murar. Det sägs att fyra symbolladdade möten med världen utanför ledde till en livskris. Han mötte en åldrande människa, en sjuk människa och såg en död människa och kom till insikt om att ålderdom, förmodligen sjukdom och definitivt död skulle drabba honom själv, hans hustru och barn och alla han kände – precis alla människor. Denna insikt vände upp och ner på hela hans värld och vid det fjärde mötet, med en asket som dragit sig undan det världsliga livet för att ägna sig åt andliga övningar, kände Siddharta att han behövde göra likadant. Han lämnade sin familj och palatset för att söka livets mening, 29 år gammal.

Till en början levde han som de asketiska männen gjorde. De ägnade sig åt stränga andliga övningar och var helt världsfrånvända under långa perioder medan de bara mediterade. De var utmärglade eftersom de knappt åt någon mat och enligt legenden ska Siddharta ha levt på ett riskorn per dag. Tiden förflöt men Siddharta kom ingen vart i sin andliga strävan. Så en dag sägs han ha lyssnat till en musiklärare som undervisade sin elev om hur denne skulle spänna strängarna på sitt instrument. Läraren gav rådet att varken spänna för hårt eller för löst, eftersom båda gav dålig ton, utan försöka hitta en perfekt balans för en bra ton. Dessa ord väckte tankar hos Siddharta om att han kanske ”spände sina strängar” för hårt. Tidigare, då han levt i palatset, hade han däremot spänt dem för löst. Efter dessa funderingar slutade han leva extremt asketiskt och eftersträvade istället balans i tillvaron. Siddharta började äta måttligt, varken i överflöd som under palatslivet eller som under asketismens självsvält; han tillät sig vila om kroppen behövde det och han mediterade och ägnade sig regelbundet åt andliga övningar. Denna gyllene medelväg ledde honom mot målet och en dag, då han satt och mediterade under ett träd i Bodh Gaya i delstaten Bihar i Indien, sägs han ha nått total insikt. Siddharta hade blivit Buddha – den upplyste.

Kring Buddha samlades lärjungar som ville ha råd om hur de skulle nå samma mål som honom. De följde honom och lyssnade till hans predikningar och visdomsord, och när Buddha dog 80 år gammal såg hans efterföljare till att allt Buddha hade sagt skrevs ner. Vad Buddha undervisade om utgör grunden i den buddhistiska läran.

Buddhismen vann många anhängare och blev under en period den dominerande religionen i Indien. Den spreds också österut och fick fäste i bland annat Kina, Japan och Sydostasien, där den fortsatte vara starkt förankrad och i många länder blev statsreligion. I Indien är dock buddhismen en minoritetsreligion idag, och har så varit alltsedan den reformerade hinduismen återvann sin dominans i området (se hinduismen).

 

Buddhismen och samhället

Buddhismen har utvecklats på lite olika sätt i olika delar av Asien, och typiskt för religionen är att den anpassat sig genom att ta upp drag ur den lokala kulturen samtidigt som den behållit sin unika karaktär. De två huvudinriktningarna är Theravada och Mahayana. Den senare har flera förgreningar, bl.a. Vajrayana och Zenbuddhism.

Theravada (de äldstes lära) är den inriktning som ligger närmast den ursprungliga läran. Det är svårt att nå upplysning – i princip omöjligt om man inte lever ett strikt liv som munk -  och när man väl nått dit återföds man inte. Ibland kallas inriktningen ”Hinayana” av mahayanabuddhister, men det betyder ”den lilla farkosten” och kan tolkas lite nedsättande (eftersom det är så svårt att nå Nirvana) och bör ej användas. Theravadabuddhism utövas i Thailand, Sri Lanka, Burma, Laos och Kambodja.

Mahayana (den stora farkosten) är en inriktning som visserligen bygger på theravadas lära men betraktar buddha som gudomlig och i vissa fall tillber honom som en gud. Man antar också att man efter upplysning kan välja att inte uppgå i Nirvana utan återfödas som bodhisattva – alltså en upplyst människa som ägnar livet åt att hjälpa andra att nå upplysning. Mahayanabuddhism utövas i bl. a Kina, Vietnam, Korea och Japan.

Den japanska formen av Mahayana kallas för Zenbuddhism. Här är meditationen central och målet är att nå en intuitiv förståelse av tillvaron. Denna insikt kallas satori. Det finns två huvudvägar inom zen: kampsport (att bli ett med utövandet – handlar mycket om koncentration och självbehärskning) och koan (att genom paradoxala gåtor och logiska motsägelser befria medvetandet från Mayas slöjor).

Vajrayana (diamantfarkosten), eller lamaism är en tibetansk form av mahayanabuddhism som ibland kategoriseras som buddhismens tredje huvudinriktning. Man använder sig mycket av mantran (formler och upprepande av texter) och mandalas (avancerade mönster) för att häva Mayas slöjor. De andliga lärarna – som ibland sägs vara bodhisattvor –  är viktiga för att hjälpa andra nå insikter och komma vidare mot upplysning, och de kallas lamor. En lama känner på sig var han kommer att återfödas och meddelar de övriga munkarna detta innan han dör. Något/några år efter lamans död, beroende på när han sagt att han ska återfödas, letar munkarna efter nyfödda barn på den plats där han sagt att han ska återfödas. Man väljer ut några möjliga kandidater som efter ytterligare några år får genomgå olika tester för att se om någon är den återfödde laman. Då en kandidat kvalificerat sig som mest trolig får detta barn flytta till klostret och växa upp där och få den döde lamans titel. Det är en stor ära för en familj om en lama återfötts i den så även om det är svårt för föräldrarna att skiljas från sitt barn är de glada för barnets skull.

Den nuvarande ledaren för den tibetanska buddhismen är Dalai Lama. Han lever för närvarande i landsflykt i Norra Indien (eftersom Tibet är ockuperat av Kina) och bedriver därifrån en ahimsakampanj för ett självständigt Tibet.

 

Buddhismens trosuppfattning

En buddhist söker sin tillflykt till ”de tre juvelerna”:

Buddha – den upplyste
Dharma – hans lära eller väg.
Sangha – den buddhistiska gemenskapen, särskilt de som nått insikt, men även den breda sanghan av alla som följer Buddhas väg.

En viktig del av Buddhas Dharma var den insikt han nådde om De fyra ädla sanningarna. Dessa är centrala inom buddhistisk tro:

1. Sanningen om lidandet – Allt är ett lidande. Även positiva upplevelser bär med sig lidande eftersom lyckan någon gång tar slut.

2. Sanningen om lidandets orsak – Anledningen till att allt blir ett lidande är begäret – livstörsten. Vi vill ha ut en massa saker av livet, och när vi inser att ingenting är bestående innebär detta ett lidande.

3. Sanningen om lidandets upphävande – Det går att utplåna begäret: att släcka livstörsten

4. Sanningen om vägen till lidandets upphävande – För att utplåna begäret måste man gå den åttafaldiga vägen. Den brukar symboliseras av ett hjul med åtta ekrar.

Den åttafaldiga vägen innebär: 1 rätt åskådning (kunskap), 2 rätt sinnelag (beslut), 3 rätt tal, 4 rätt handlande (inte döda, inte stjäla, inte göra sexuella utsvävningar), 5 rätt levnadssätt (tillämpa ahimsa), 6 rätt strävan (avhålla sig från starka sinnesrörelser och dåliga upplevelser), 7 rätt vaksamhet (medvetenhet), 8 rätt försjunkande (meditation).

Buddhismen sägs ibland vara en ateistisk religion, men skulle kanske snarare kallas agnostisk. För Buddha var eventuella gudar ointressanta, oavsett om de existerade eller inte, eftersom han ansåg man måste söka sig mot upplysning i sitt inre, genom meditation och insikt. Att vända sig utåt och offra eller be till någon gud skulle inte leda någonvart.

Liksom i hinduismen tror man på reinkarnation – återfödelse. Filosofiskt så tänker man sig dock inom den ursprungliga theravadaläran att atman, den individuella själen, materialiseras i samma stund som den fysiska kroppen blir till, och upplöses i samma stund den fysiska kroppen dör. Det som blir länken mellan två liv är karman från det förra livet. Det är inte vi själva som individuella själar som återföds, utan den karma en individ samlat på sig under ett liv påverkar hur en ny individ formas i ett nytt liv. Dock har många buddhister ändå en uppfattning om att det är någon form av personlig själ som återföds – åtminstone är det tanken i mer folklig tro.

Att nå frälsning är liktydigt med att nå upplysning och uppgå i Nirvana. Nirvana kan förklaras i negationer – alltså som ”något som inte är” – en tomhet och en total motsats till livet. Nirvana sägs vara ett utslocknande. Den kedja av karma som reinkarneras bryts och ger inte upphov till någon ny födelse.

 

 Buddhismens texter

Tripitaka (sanskrit)/Tipitaki (pali) – ”De tre korgarna”: Rätternörets korg (munkregler), lärotalens korg (predikningar av Buddha och andra framstående munkar) och ”tilläggets korg” (filosofiska resonemang av framstående munkar som levde de närmaste seklerna efter Buddha)

Dharmapadda: består av 423 versrader som många buddhister kan utantill. Det mest centrala avsnittet handlar om de fyra sanningarna.

Kung Milindas frågor: skrevs ca år 100 före vår tideräkning. Ger en annan syn på atman (den personliga själen) än hinduismen. Atman existerar inte utanför kroppen och vandrar inte vidare. Karma ger upphov till återfödelse, men man kan mer se det som att karma ser till att lågan från ett ljus tänder ett annat ljus med sin energi.

 

Att leva som buddhist

För alla troende buddhister gäller levnadsreglerna: inte döda, inte stjäla, inte leva i sexuell omoral, inte ljuga samt inte berusa sig. För munkar och nunnor gäller reglerna: helt avstå från sex, inte äta efter kl 12 på dagen, inte hänge sig åt dans, musik eller teater, inte använda parfym eller smycken, inte ligga i bekväma sängar och inte äga pengar.

En del buddhister är vegetarianer på grund av medlidandet med alla varelser och idealet att inte bruka våld (ahimsa). Men Buddha förespråkade att varje människa ska följa sitt förnuft och komma till insikt om hur hon ska leva. Man ska följa det egna samvetet, även vid val av mat och dryck. Förutom munkarnas förbud att äta efter kl 12 på dagen finns alltså inga egentliga restriktioner.

Äktenskap är ingen religiös handling, och det finns inga religiösa regler för hur giftermål går till: det är en sekulär, borgerlig ceremoni. Däremot är det inte ovanligt att man efter vigseln uppsöker ett buddhistiskt kloster för att låta en munk välsigna äktenskapet, och få moraliska råd för det framtida livet tillsammans.

Klostret besöks även vid andra familjehögtider. När barn ska få sitt namn brukar man ha en ceremoni där. Barnen kan också under en period undervisas i klostret. I Thailand är det inte ovanligt att unga pojkar under en period i livet lever som noviser i ett munkkloster för att undervisas i den buddhistiska läran.

När en buddhist dör är det vanligaste begravningssättet kremering, men även jordbegravning förekommer – bland annat i Kina och Vietnam. Under döendet och strax efter döden har inträffat skall helst en buddhistisk munk eller någon närstående till den döende hålla buddhistisk andakt och läsa ur skrifterna.

Högtider som firas inom buddhismen är nyår, varje fullmåne samt Buddhas födelse, upplysning och död. För theravadabuddhister är Vesakfesten den främsta högtiden. Då firas, på en och samma dag, Buddhas födelse, upplysning och ingång i Nirvana. Alla går klädda i vitt och ger allmosor till klostren och de fattiga, och man delar med sig av mat och dryck. Hälsningar skickas till släktingar och vänner. Alla ska visa godhet och medkänsla. Lär dig mer om Vesak här  

Buddhismen idag

Det finns idag ca 500 miljoner buddhister i världen. Det innebär att var 8:e människa är buddhist. De flesta lever i Asien, men buddhismen är en växande religion i västvärlden. Många västerlänningar tilltalas av buddhismen. En känd amerikansk buddhist är skådespelaren Richard Geere. Claes Malmberg är en annan för oss svenskar känd buddhist.

Sverige har flera buddhistiska församlingar, från Luleå till Malmö, och de flesta är anslutna till Sveriges Buddhistiska Samabretsråd (SBS) som bildades 1992-1993 och fick statligt erkännande 2005.

 

Vill du läsa mer om buddhismen hittar du mer information här:

SO-rummet

En reaktion på “Buddhism

  1. Pingback: Mahayana nyåret « RELIGIONSGUIDE