Idag är vår sista dag här i Jordanien; imorgon förmiddag packar vi ihop och sedan sätter vi oss på planet till Wien, där vi spenderar en natt innan nästa plan tar oss till Sverige. Den här dagen har vi tagit det ganska lugnt. Förmiddagen tillbringades på hotellet där lite jobb och studier klarades av. Vid 13-tiden åkte vi till Mecca Mall – ett gigantiskt köpcentrum med en mängd butiker. Lite presenter till barnen inhandlades och trötta av allt gående i butiker med dålig ventilation, cigarettrök från smygrökande butiksinnehavare och parfymerad luft har vi landat på hotellrummet. Imorgon förmiddag ska vi som sagt plocka ihop lite och kanske hinner vi med någon timmes skrivande vid poolen. Nu har vi fått sällskap på hotellet av en busslast svenskar, så det kan hända att hotellets poolområde kommer nyttjas av fler: innan har det varit folktomt där.
Vi känner oss ganska nöjda och klara med vår resa nu. Vi har upplevt massor, fått minnen för livet och lärt oss en hel del. Vi åker hem med mycket material både till vår undervisning och vår sajt. Och nu längtar vi faktiskt mest efter att få komma hem och pussa och krama på våra barn. Ja, på deras pappor också för all del.

Malin tittar på “barbiedockor”.

Skyltfönster

Bönerummet i Mecca Mall.

Annelie köpte lim för att laga glasögonen som gick sönder igår.

Varsin Koranen hamnade förstås också i shoppingkorgen.

Skriv ut

Tidigt i lördags morse satte vi oss på bussen för att åka söderut genom landet, och strax över fyra timmar senare var vi framme i semesterorten Aqaba vid Röda havet.

Vår plan var att ta två dagars påsklov/semester, men våra planer ändrades. Istället besökte vi ruinerna av en av de tidigaste islamiska lämningarna, staden Ayla, från 630 – alltså en tid då islam ännu var i sin linda.

Vi besökte också ruinerna av en 300-tals kyrka, en av de tidigast kända kyrkor som byggt just för det specifika ändamålet, alltså som kyrka.

Dagens höjdpunkt var dock när vi med hjälp av en snäll taxichaufför, vid namn Isam Abu Raya, fick följa med in i en moské. Tyvärr var det precis dags för bön när vi kom, så vi kunde inte gå hela vägen in.

Moskén utifrån

Vi var inte riktigt beredda på moskébesöket då vi inte visste att vår taxichaufför kunde ta oss dit. Malin hade oanständigt vadkorta byxor och fick ta på en lånekjol, och med våra strandsaronger runt huvudet blev vi respektabla nog att komma in i på helig mark.

Vi åkte runt och tittade i Aqaba-området från norra Aqaba till gränsen mot Saudiarabien. När vi passerade Aqabas hamn fick vi veta att det just nu kommer väldigt många containrar dit, då flera angränsande länder har oroligheter eller konflikter och man därför inte kan skeppa dit. Från Aqaba transporteras leveranserna sedan vidare med polis- och militäreskort.

Vi promenerade också omkring och besökte bland annat den allmänna stranden i Aqaba.

Det kändes inte så bra att vara vid den allmänna stranden. Trots att vi var ganska påklädda (långärmat och långbyxor) blev vi väldigt uttittade och att bada kändes fel.

Vårt hotell var en besvikelse: inte bara saknades utlovad balkong och wifi (vilket vi varit noggranna med att boka, men som då det saknades  gjorde att vi inte kunde blogga)…det var allmänt sunkigt och smutsigt också. Så på söndag morgon direkt efter frukost begav vi oss till ett bättre hotell, inte för att övernatta men för att vara riktiga turister en dag. Dagen spenderades i en solstol med hav, pool och massor av sol, på ett ställe med andra västerländska turister där det kändes okej att bada i bikini. Sedan klev vi på kvällens sista buss för en fyratimmarsfärd tillbaka till huvudstaden.

Skriv ut

Idag har Religionsfröknarna haft en alldeles fantastisk dag, och vi inser att det inte finns möjlighet att beskriva våra upplevelser idag med var sig ord eller bilder… men vi gör ett litet försök ändå.

Dagen började med att vår chaufför tog med oss på överraskningar. Först till en grekisk-ortodox kyrka där vi besökte en gudstjänst, och sedan vidare till Apostlakyrkan i Madaba.

Annelie på väg in i den Grekisk-ortodoxa kyrkan i Madaba.

Gudstjänst i den grekisk-ortodoxa kyrkan. 

Prästen ger nattvard.

Efter våra kyrkobesök i Madaba åkte vi vidare mot Mosesberget/ Mount Nebo, berget där Mose stod med sitt folk efter den långa vandringen från Egypten och såg ut över Palestina, och också den plats där Mose ska ha dött enligt berättelsen. Fantastiska vyer över såväl Jordanien som Döda Havet, Jeriko och Jerusalems berg.

Malin på Mount Nebo. 

Vy över Döda Havet, Jeriko och Palestina. 

Minnesstenen som står rest på Mount Nebo. 

Längst slingrande vägar åkte vi sedan nerför berget och vidare mot Bethania och Jordanfloden, och den plats där Jesus döptes av Johannas Döparen enligt legenden. Efter en stunds vandring längst snåriga stigar nådde vi fram till “The Baptism Site”.

Den plats där Jesus enligt legenden döpts av Johannes Döparen. I efterhand då platsen blivit en helig minnesplats har man byggt upp stenfundament vilket gör att ett kors bildas av vattnet, som är en liten avkrok från själva Jordanfloden. 

Pilgrimer på andra sidan av Jordanfloden, alltså på Israelsidan.  

Gränsen mot Israel. 

Religionsfröknarna vid Jordanfloden.

Efter vårt besök vid Jordanfloden åkte vi vidare till Döda Havet. Den allmänna stranden var väldigt full, och vi bestämde därför att åka till OH Beach Hotell, ett otroligt vackert hotell med privat strand. Där åt vi en fantastisk lunch med en obeskrivlig utsikt över Döda Havet, och under mycket skratt flöt vi sedan omkring som hjälplösa korkar i det salta vattnet.

Lunchrestaurangen med Döda Havet i bakgrunden.

Malin äter lunch. 

Annelie tittar ut över Döda Havets strand.

Malin flyter i Döda Havets salta vatten. En mycket märklig känsla av att plötsligt vara tyngdlös. 

Skriv ut

Idag har vi rest 290 km söderut från Amman. Vår destination: klippstaden Petra. Särskilt gömd är denna arkeologiska lämning inte längre, då turistströmmen dit är strid, men från det att den efter många jordbävningar övergavs av nabatéerna på 1200-1300-talet var staden inte bara gömd utan även i stort sett glömd av i princip alla utom de lokala beduinstammar som tidvis bebodde den, fram till 1812 då den återupptäcktes  och fascinerade omvärlden.

På väg mot Petra

Vi valde idag att resa med en privat chaufför/bil och fick lite tillfällen att ta bilder från baksätet. Ju längre vi reste, desto mer förändrades landskapet från gröna kuperade kullar till ökenliknande slätter.

En herde med sina getter

Längs vägen såg vi många herdar som vallade sina djur bland de få tuvor av växtlighet som fanns.

När vi närmade oss blev landskapet återigen mer kuperat och bjöd på vackra vyer

Religionsfröknarna med staden Wadi Musa i bakgrunden

 ”Välkommen till Petra”

Vid entrén fanns det försäljare som anspelade på en viss film inspelad i Petra på sina skyltar.

Annelie på vägen till Petra

Vägen in i klippstaden valde vi att vandra till fots. Hela tiden erbjöds hästskjutsar, hästritter och kamelritter, men eftersom särskilt hästarna drevs hårt och stapplande och svettiga tvingades stressa fram och tillbaka valde vi att avstå.

Obeliskkammaren, utanför ingången till klippstaden.

Petra låg mycket strategiskt där handelskaravanerna passerade och nabatéerna influerades av många andra kulturer, såsom den grekisk-romerska och egyptiska, vilket syns i de arkeologiska lämningarna.

Annelie i As-Siq

Ingången till klippstaden, “As-Siq”, är en  1200 meter lång smal gång mellan uppemot 80 meter höga klippväggar. Väggarna är ibland naturligt formerade och ibland skulpterade av människohänder. Rester av en vattenledning,som ledde in i staden finns bevarad längs  bergväggen.

Al-Khazneh

När man närmar sig slutet på passagen skymtar Al-Khazneh mellan bergväggarna. Det är fasaden till skattkammaren, och när man kliver ut i ljuset är det ett mäktigt monument som tornar upp sig.

Al-Khazneh, 30 meter bred, 43 meter hög.

Malin framför skattkammaren

Annelie filmar grottorna inuti klippstaden

Kamelryttare

De naturliga murarna i form av klippor gjorde staden utmärkt som befästning.

Vy över Wadi Musa

Även i dag var vi ganska trötta i fötterna då dagen var slut, men det var det värt!

Skriv ut

Nu har Religionsfröknarna landat i Jordanien – närmare bestämt i Amman. Tidigt i morse anlände vi till vårt hotell, och efter att ha sovit ut har vi ägnat resten av dagen åt att undersöka näromgivningen

Amman by night, från flygplansfönstret

Universitetet ligger i närheten och vi har gått runt lite i studentkvarteren, och hört böneuppropen från, och varit förbi och tittat på, två moskéer.

Vi har passerat några köpcentra och fascineras av kvinnomodet i butikernas skyltfönster. Sida vid sida ligger butiker med kläder som visar ganska mycket hud hos bäraren och butiker med kläder av mer heltäckande snitt. Kvinnorna vi möter i Ammans gatvimmel är vårdat och vackert klädda. En del går “västerlänskt” klädda och visar håret, uppsatt eller utsläppt. Många bär slöja – ibland tillsammans med byxor och tröja, ibland med jilbab, abaya eller andra långa klänningar. En del bär khimar av olika längd, en del bär Niqab. De mer konservativa plaggen är väldigt fascinerande. Slöjan är ju ett omdiskuterat ämne, särskilt hemma i Sverige. Det talas ofta om kvinnoförtryck som något synonymt med beslöjning. Och visst kan det vara så  - om det är ett tvång att bära den. Men om det är självvalt… då kan man istället upptäcka en stark integritet hos bäraren. Man väljer vad man vill visa, och för vem. Om slöjan är helt självvald, så kan den vara riktigt, riktigt vacker!

Skriv ut

Den senaste tiden har varit intensiv med mycket roligt jobb. Bloggen och sidan har varit lite eftersatta därav. Nu är vi på G, men först en liten återblick…

Projekt Respekt-gruppen, som eleverna som gått DOS-ambassadörsutbildning med oss döpt sig till, har haft träffar och börjat få idéer om vad vi ska göra framledes. Roligt! Lokaltidningen skrev om de första utbildningsdagarna. Läs här

Den 14 och 15 mars genomförde vi två religionsdagar på skolan. Torsdagen fick våra religionselever och några klasser från grannskolan gå runt och träffa representanter från Hare Krishna, Livets ord, Jehovas vittnen, Islam, Humanisterna och spiritisterna/medierna från Monokeros. På fredagen kom inbjudna religionslärare från hela länet för att lyssna till företrädare för Islam, Jehovas vittnen, Livets ord och Hare Krishna, för att få en uppdaterad bild av religionen/rörelsen i Sverige idag och de eventuella svårigheter man brottas med, och diskutera religion och värdegrund i olika rörelser kontra skolans värdegrund, och hur vi som lärare ska förhålla oss till eventuella krockar däremellan gentemot eleverna. Två intressanta dagar med fina föreläsare som verkligen bjöd på sig själva: vi sänder ett stort tack till dem!

På bilden ser vi från vänster Hussein Hamad (islam), Örjan Sjöqvist och Fredrik Lindberg (Jehovas vittnen) Rashid Musa (Islam), Yogindra (Hare Krishna) Torleif Skeppstedt (Livets ord) och Janeshvara (Hare Krishna), vid publikens frågestund den 15 mars.

Den 20 mars fick vi berätta om vårt arbete inför barn- och bildningsnämnden, med anledning av det pedagogiska pris de utsett oss som vinnare till.  (Det skrevs om det i tidningarna för ett tag sedan, bland annat här i DT. Det känns roligt att vårt arbete uppskattas och vi känner oss hedrade och tacksamma över att ha blivit utvalda att få pris för det.

Annelie förbereder sig i fikarummet på gamla stadshuset inför vårt föredrag.

För prispengarna ska vi åka på en spännande studieresa till Jordanien. Redan i morgon, faktiskt. Packning pågår! Vi kommer att försöka blogga, och samla på oss mycket intryck och bildmaterial som vi kan dela med oss av i klassrummet och här på sidan.

På återseende!

Skriv ut