Nu har den katolska och protestantiskt kristna påsken passerat – judiska pesach som inleddes den 6 april pågår dock fortfarande, och avslutas kvällen den 14 april, och ortodoxa kyrkans påsk infaller kommande helg. Oavsett vilken livsåskådning man har hoppas religionsfröknarna att långhelgen inneburit en trevlig ledighet.
I Lagmansbloggen skrev Mikael Mellqvist (lagman och chef för Gotlands tingsrätt) igår om sin tacksamhet över att helgen var över. Han uttryckte irritation över att de perfekt avvägda veckorna med fem dagars arbete och två dagars lov haft ett avbrott i och med påsken och ansåg vidare att man bör avskaffa alla röda dagar och istället låta människor få åtta extra semesterdagar som man kan välja att ta ut som ”röda” dagar om man vill, eller istället spara dem till något annat tillfälle.
Det är en intressant tanke, men också problematisk i vissa avseenden. Skulle till exempel landets skolor ha öppet eller stängt när högtiderna infaller?
Sverige är förvisso en sekulariserad nation där religion är en privatsak och ingenting staten har några band till sedan ”skilsmässan” från Svenska kyrkan år 2000. Men är det skäl nog att avskaffa nationella helgdagar? Kan det hos majoriteten finnas ett behov av gemensamma ledigheter grundade i landets historiska traditioner, ofta anknutna till årstidernas växlingar? Upphovet till högtidsfiranden är ofta en blandning av olika religiösa traditioner. Påskens ägg symboliserar liv. I judisk tradition påminner ägget om det nya livet som kom efter befrielsen från slaveriet i Egypten. I kristendomen symboliserar ägget Jesus död (det hårda, till synes livlösa skalet) och uppståndelse (det inuti skalet – det nya liv som bryter fram). I ”hednisk” tro symboliserar ägget fruktbarhet och det nya liv i naturen som våren innebär.
Ska svenska staten slopa alla röda dagar, så man som individ får välja alla sina ledigheter själv? Vad tycker du? Kommentera gärna!
