En obeskrivlig dag

Idag har Religionsfröknarna haft en alldeles fantastisk dag, och vi inser att det inte finns möjlighet att beskriva våra upplevelser idag med var sig ord eller bilder… men vi gör ett litet försök ändå.

Dagen började med att vår chaufför tog med oss på överraskningar. Först till en grekisk-ortodox kyrka där vi besökte en gudstjänst, och sedan vidare till Apostlakyrkan i Madaba.

Annelie på väg in i den Grekisk-ortodoxa kyrkan i Madaba.

 

Gudstjänst i den grekisk-ortodoxa kyrkan. 

 

Prästen ger nattvard.

 

Efter våra kyrkobesök i Madaba åkte vi vidare mot Mosesberget/ Mount Nebo, berget där Mose stod med sitt folk efter den långa vandringen från Egypten och såg ut över Palestina, och också den plats där Mose ska ha dött enligt berättelsen. Fantastiska vyer över såväl Jordanien som Döda Havet, Jeriko och Jerusalems berg.

 

Malin på Mount Nebo. 

 

Vy över Döda Havet, Jeriko och Palestina. 

 

Minnesstenen som står rest på Mount Nebo. 

Längst slingrande vägar åkte vi sedan nerför berget och vidare mot Bethania och Jordanfloden, och den plats där Jesus döptes av Johannas Döparen enligt legenden. Efter en stunds vandring längst snåriga stigar nådde vi fram till ”The Baptism Site”.

Den plats där Jesus enligt legenden döpts av Johannes Döparen. I efterhand då platsen blivit en helig minnesplats har man byggt upp stenfundament vilket gör att ett kors bildas av vattnet, som är en liten avkrok från själva Jordanfloden. 

 

Pilgrimer på andra sidan av Jordanfloden, alltså på Israelsidan.  

 

Gränsen mot Israel. 

 

Religionsfröknarna vid Jordanfloden.

Efter vårt besök vid Jordanfloden åkte vi vidare till Döda Havet. Den allmänna stranden var väldigt full, och vi bestämde därför att åka till OH Beach Hotell, ett otroligt vackert hotell med privat strand. Där åt vi en fantastisk lunch med en obeskrivlig utsikt över Döda Havet, och under mycket skratt flöt vi sedan omkring som hjälplösa korkar i det salta vattnet.

 

Lunchrestaurangen med Döda Havet i bakgrunden.

 

Malin äter lunch. 


Annelie tittar ut över Döda Havets strand.

 

Malin flyter i Döda Havets salta vatten. En mycket märklig känsla av att plötsligt vara tyngdlös. 

 

Jordaniens gömda stad – klippstaden Petra

Idag har vi rest 290 km söderut från Amman. Vår destination: klippstaden Petra. Särskilt gömd är denna arkeologiska lämning inte längre, då turistströmmen dit är strid, men från det att den efter många jordbävningar övergavs av nabatéerna på 1200-1300-talet var staden inte bara gömd utan även i stort sett glömd av i princip alla utom de lokala beduinstammar som tidvis bebodde den, fram till 1812 då den återupptäcktes  och fascinerade omvärlden.

På väg mot Petra

Vi valde idag att resa med en privat chaufför/bil och fick lite tillfällen att ta bilder från baksätet. Ju längre vi reste, desto mer förändrades landskapet från gröna kuperade kullar till ökenliknande slätter.

En herde med sina getter

Längs vägen såg vi många herdar som vallade sina djur bland de få tuvor av växtlighet som fanns.

När vi närmade oss blev landskapet återigen mer kuperat och bjöd på vackra vyer

Religionsfröknarna med staden Wadi Musa i bakgrunden

 ”Välkommen till Petra”

Vid entrén fanns det försäljare som anspelade på en viss film inspelad i Petra på sina skyltar.

Annelie på vägen till Petra

Vägen in i klippstaden valde vi att vandra till fots. Hela tiden erbjöds hästskjutsar, hästritter och kamelritter, men eftersom särskilt hästarna drevs hårt och stapplande och svettiga tvingades stressa fram och tillbaka valde vi att avstå.

Obeliskkammaren, utanför ingången till klippstaden.

Petra låg mycket strategiskt där handelskaravanerna passerade och nabatéerna influerades av många andra kulturer, såsom den grekisk-romerska och egyptiska, vilket syns i de arkeologiska lämningarna.

Annelie i As-Siq

Ingången till klippstaden, ”As-Siq”, är en  1200 meter lång smal gång mellan uppemot 80 meter höga klippväggar. Väggarna är ibland naturligt formerade och ibland skulpterade av människohänder. Rester av en vattenledning,som ledde in i staden finns bevarad längs  bergväggen.

Al-Khazneh

När man närmar sig slutet på passagen skymtar Al-Khazneh mellan bergväggarna. Det är fasaden till skattkammaren, och när man kliver ut i ljuset är det ett mäktigt monument som tornar upp sig.

Al-Khazneh, 30 meter bred, 43 meter hög.

Malin framför skattkammaren

Annelie filmar grottorna inuti klippstaden

Kamelryttare

De naturliga murarna i form av klippor gjorde staden utmärkt som befästning.

Vy över Wadi Musa

Även i dag var vi ganska trötta i fötterna då dagen var slut, men det var det värt!

 

Andra dagen i Amman

Idag har Religionsfröknarna utforskat lite mer av Ammans historiska, religiösa och arkeologiska platser. Efter en mycket förvirrad taxitur med en mycket pratglad och skämtsam taxichaufför som inte kunde något annat på engelska än ”That´s very good”, men som hade så mycket att berätta för oss att han två gånger ringde engelsktalande vänner som vi fick prata med, lyckades vi ta oss till den romerska amfiteatern i Ammans gamla stadsdelar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annelie vid Romerska teatern.

Den romerska teatern i Amman byggdes under mitten av 100-talet och har plats för 6000 åskådare. Teatern används ibland än idag för speciella evenemang. Vid teatern finns också ”The Jordan Folklore Museum” och ”The Museum of Popular Traditions”.

Antik ”slöja”, ett plagg som täckte nedre delen av ansiktet, sk. burgo.

Exempel på en mosaik, just denna kommer från Jerash, Church of Elias, Mary and Soreg, sent 500-tal.

Vi vandrade vidare genom Ammans gamla kvarter och stannade bl.a. till vid denna moské.

En mindre moské inklämd mellan en parkeringsplats och brandstationen.

Amman är, precis som Rom, uppbyggd på sju kullar. Det är branta backar och jobbiga promenader, men när man väl tagit sig upp för backarna belönas man med fantastiska utsikter och vyer.

Romerska teatern sedd från promenadvägen upp till Citadellet.

Backarna upp till Citadellet var branta och tunga, men väl uppe kunde vi vandra omkring bland gamla romerska, bystantinska och islamiska ruiner och samtidigt se ut över Amman.

Religionsfröknarna vid Herculestemplet.

Herculestemplet (och en märklig hand).

Vid Citadellet ligger också det Arkeologiska museet, där man bland andra bevarade artefakter kan se fragment av Döda Havsrullarna.

Annelie på väg in i Arkeologiska museet.

Delar av Döda Havsrullarna.

Citadellets Umayyad-moské från 700-talet.

Nöjda och trötta ska vi strax ta och krypa ner i sängen och ladda inför morgondagens äventyr…då vi äntligen ska åka till Klippstaden Petra.

 

 

I Jordanien!

Nu har Religionsfröknarna landat i Jordanien – närmare bestämt i Amman. Tidigt i morse anlände vi till vårt hotell, och efter att ha sovit ut har vi ägnat resten av dagen åt att undersöka näromgivningen

Amman by night, från flygplansfönstret

Universitetet ligger i närheten och vi har gått runt lite i studentkvarteren, och hört böneuppropen från, och varit förbi och tittat på, två moskéer.

Vi har passerat några köpcentra och fascineras av kvinnomodet i butikernas skyltfönster. Sida vid sida ligger butiker med kläder som visar ganska mycket hud hos bäraren och butiker med kläder av mer heltäckande snitt. Kvinnorna vi möter i Ammans gatvimmel är vårdat och vackert klädda. En del går ”västerlänskt” klädda och visar håret, uppsatt eller utsläppt. Många bär slöja – ibland tillsammans med byxor och tröja, ibland med jilbab, abaya eller andra långa klänningar. En del bär khimar av olika längd, en del bär Niqab. De mer konservativa plaggen är väldigt fascinerande. Slöjan är ju ett omdiskuterat ämne, särskilt hemma i Sverige. Det talas ofta om kvinnoförtryck som något synonymt med beslöjning. Och visst kan det vara så  - om det är ett tvång att bära den. Men om det är självvalt… då kan man istället upptäcka en stark integritet hos bäraren. Man väljer vad man vill visa, och för vem. Om slöjan är helt självvald, så kan den vara riktigt, riktigt vacker!

 

20130326-220112.jpg

Religionsfröknarna på G

Den senaste tiden har varit intensiv med mycket roligt jobb. Bloggen och sidan har varit lite eftersatta därav. Nu är vi på G, men först en liten återblick…

Projekt Respekt-gruppen, som eleverna som gått DOS-ambassadörsutbildning med oss döpt sig till, har haft träffar och börjat få idéer om vad vi ska göra framledes. Roligt! Lokaltidningen skrev om de första utbildningsdagarna. Läs här

Den 14 och 15 mars genomförde vi två religionsdagar på skolan. Torsdagen fick våra religionselever och några klasser från grannskolan gå runt och träffa representanter från Hare Krishna, Livets ord, Jehovas vittnen, Islam, Humanisterna och spiritisterna/medierna från Monokeros. På fredagen kom inbjudna religionslärare från hela länet för att lyssna till företrädare för Islam, Jehovas vittnen, Livets ord och Hare Krishna, för att få en uppdaterad bild av religionen/rörelsen i Sverige idag och de eventuella svårigheter man brottas med, och diskutera religion och värdegrund i olika rörelser kontra skolans värdegrund, och hur vi som lärare ska förhålla oss till eventuella krockar däremellan gentemot eleverna. Två intressanta dagar med fina föreläsare som verkligen bjöd på sig själva: vi sänder ett stort tack till dem!

På bilden ser vi från vänster Hussein Hamad (islam), Örjan Sjöqvist och Fredrik Lindberg (Jehovas vittnen) Rashid Musa (Islam), Yogindra (Hare Krishna) Torleif Skeppstedt (Livets ord) och Janeshvara (Hare Krishna), vid publikens frågestund den 15 mars.

Den 20 mars fick vi berätta om vårt arbete inför barn- och bildningsnämnden, med anledning av det pedagogiska pris de utsett oss som vinnare till.  (Det skrevs om det i tidningarna för ett tag sedan, bland annat här i DT. Det känns roligt att vårt arbete uppskattas och vi känner oss hedrade och tacksamma över att ha blivit utvalda att få pris för det.

Annelie förbereder sig i fikarummet på gamla stadshuset inför vårt föredrag.

För prispengarna ska vi åka på en spännande studieresa till Jordanien. Redan i morgon, faktiskt. Packning pågår! Vi kommer att försöka blogga, och samla på oss mycket intryck och bildmaterial som vi kan dela med oss av i klassrummet och här på sidan.

På återseende!

Katolska kyrkan har en ny ledare!

Ikväll strax efter klockan 19 strömmade vit rök ur sixtinska kapellets skorsten i Vatikanstaten, och strax efter hördes klockringning från Peterskyrkan. Det var tecknet på att konklaven med 115 kardinaler som sedan igår  varit samlade nu enats om vem som ska vara katolska kyrkans nya överhuvud.

Religionsfröknarna har sedan dess följt livesändningen från svt och kunde nyss beskåda hur kardinalen Jean-Louis Tauran klev ut på kyrkans balkong och förkunnade de klassiska orden: ”Habemus Papam!” (Vi har en påve!) inför den ivrigt väntande folkmassan på Petersplatsen. Efter ytterligare lite väntan framträdde han så själv på balkongen: Jorge Bergoglio, eller Francis I / Francesco I som han kommer att heta som påve. Han gav sedan folket sin första välsignelse.

Jorge Bergoglio är 76 år och härstammar från Argentina, vilket gör honom till den förste utomeuropeiske påven någonsin.