Heltäckande slöja i skolan?

I Aftonbladet idag kritiserar Jan Guillou skolverkets generella acceptans av att flickor bär niqab eller burka, alltså heltäckande slöja där ansiktet är dolt, i skolan. I de riktlinjer som skolverket utgav i ett PM i januari i år (läs hela här) är det upp till den enskilde läraren att avgöra om den heltäckande slöjan försvårar undervisningen och då antingen se till att komma runt hindren så eleven kan delta ändå (t.ex. genom att eleven i en provsituation kan identifiera sig genom att lyfta på slöjan i enrum inför kvinnlig personal), eller förbjuda deltagande i undervisningen om det finns säkerhetsrisker (som vid slöjdmoment och annat där slöjan kan fastna). Syftet är att i så låg omfattning som möjligt inskränka religionsfriheten.

Detta är fel anser Guillou och menar att vissa saker är lagbrott och aldrig kan tillåtas med hänvisning till religionsfrihet. Att acceptera att skolflickor bär niqab och burka är att gå emot FN:s riktlinjer, Europarådets resolution och Europadomstolens domar där man slagit fast att burka- och niqabförbud  är helt i linje med Europarådets konventioner och lagar mot kvinnodiskriminering, menar han. Guillou drar, med vissa reservationer, paralleller med kvinnlig könsstympning: ”Religiös extrem klädsel är inte lika skadligt för barn som att få sina underliv sönderskurna av kvacksalvare. Det är en påtaglig skillnad. Men är det ett argument för att tillåta oskicket?” frågar han retoriskt, och svarar sedan nej.

Guillou är noga med att påpeka att varken heltäckande slöja eller kvinnlig omskärelse är något som påbjuds i Koranen. Men även om något påbjuds i en religiös skrift (som t.ex. Bibelns gammaltestamentliga lag om att otrohet ska straffas med döden genom stening) kan det inte accepteras i religionsfrihetens namn om det strider mot  ett lands demokratiska lagar.

”Det är inte att visa respekt för invandrarkultur att låta sig toppridas av extrema minoriteters strävan att bevara kvinnoförtryck. Respekten ligger i att behandla alla människor lika”, avslutar Guillou sin kolumn. Läs hela texten här

Slöjan är en ofta debatterad och ibland infekterad fråga som brukar bli föremål för diskussion i religionsfröknarnas klassrum. Hjälper vi unga flickor i skolan genom att acceptera heltäckande slöja, eller sviker vi dem? Vad tycker du? Kommentera gärna!

Öppet svar

Den artikel som idag publicerades i lokaltidningen och på dt.se har genererat en del kommentarer, både positiva och negativa.Trots att vi lever i ett av världens mest sekulariserade länder vet religionsfröknarna att det är få ämnen som engagerar, upprör och provocerar så som religion gör, och vi välkomnar ett samtal! Religionskunskapens mål är bland annat att eleverna efter slutförd kurs ska ”förstå hur religion och livsåskådning tar sig uttryck i människors sätt att tänka och handla”, ” kunna identifiera och ta ställning till sådant som befrämjar eller som strider mot grundläggande värden i samhället”, ” kunna reflektera över andra människors olika sätt att tänka om liv, tro och etik” och ”förstå vad de egna värderingarna betyder för självuppfattningen och för hur man uppfattar människor i sin omgivning.” (fullständiga mål & kriterier här) För att uppnå detta krävs kunskap. Religionskunskapen i skolan är obligatorisk, de studiebesök som vi under veckan varit på var således obligatoriska som en del av undervisningen. Exempelvis den meditation som vi fick prova på var det dock en del elever som valde att avstå av olika anledningar, bland annat religiösa.

Det mångkulturella och multireligiösa samhället är redan här, oavsett vad man tycker om detta faktum. Frågan är hur vi hanterar det? Svenska kyrkan är idag en frikyrka bland ett stort utbud av andra religiösa kyrkor, rörelser, samfund och föreningar. Att stänga dörrar, att isolera och alienera olika kulturer och religioner bidrar till att bibehålla och förstärka de föreställningar och fördomar som finns i samhället, bidrar till att förstärka känslan av ”de konstiga”, ”de annorlunda”, av ”vi” och ”dom”.  Genom att möta människorna bakom religionerna, genom att se andra människors sätt att leva sina liv och genom att höra människor berätta om sin tro och uppfattning skapas en större förståelse och en större respekt, och ”det annorlunda” avdramatiseras. I möten skapas förståelse. Vår ambition är att eleverna ska få ta del av religioner, inte bara på den faktanivå vi som religionslärare kan förmedla, utan också på ett mänskligt plan, att förstå hur människors tro tar sig uttryck i människors sätt att handla. Det skapar en förståelse för olika motsättningar och tankesätt i vårt samhälle. Eleverna kommer, under en dag i mars, att få möta fler religioner på detta sätt, bland annat katolska kyrkan, islamiska föreningen, Hare Krishna och spiritualistiska sällskap, men också ”icke-religiösa” trosuppfattningar såsom humanisterna.

Vi har en tendens att se det vi inte känner igen, eller som ter sig främmande, som skrämmande eller rent av farligt. Om vi saknar kunskap kan vi heller inte se det som faktiskt inte är bra, som faktiskt motverkar våra grundläggande värden. Vi måste öppna upp, ta del av varandras tankesätt och handlingar, lära av och om varandra, och visa varandra respekt – för vi är alla människor som lever i ett och samma samhälle.

Det multireligiösa samhället är här.

Semlor, karnevaler och aska

I tisdags var det fettisdag och därpå följde askonsdag. Fettisdagen brukar många uppmärksamma som ”semmeldagen” då man äter fettisdagsbulle. Mindre vanligt i vårt land idag är däremot att man lägger någon större vikt vid det som följer efter - alltså fastan. I den katolska världen är dock fastan en viktig förberedelse inför påsken. På askonsdagen går man i mässa och får av prästen ett kors ritat med aska i pannan. Detta görs som en symbolhandling för att påminna om allas dödlighet. Under medeltiden fick botgörare aska strödda över sig på askonsdagen och hade sedan inte tillträde till kyrkan förrän på skärtorsdagen, efter att de fått absolution (syndernas förlåtelse), sex veckor senare.

Något annat som brukar hållas innan fastan, på fettisdagen, är karnevaler (karne=kött) för att ”festa till det” innan den kommande fasteperiodens avhållsamhet från kött. En berömd sådan är den venetianska karnevalen  – en annan är karnevalen i Rio. Idag är det främst askonsdagen (fastans inledning) och långfredagen (fastans slut och åminnelsen av Jesus dödsdag) som det i allmänhet är viktigt att fasta för katoliker, men tidigare åt man enkel mat och undvek kött under hela fastetiden. Följande bildspel från Washington Post illustrerar hur fastans förberedelser och inledning firades världen över i veckan.

Religionsfröknarna har dock vare sig ätit semlor, fått pannorna korsade med aska eller bevistat karneval dessa dagar. Vår religionsvecka har som bekant gått i buddhismens tecken.  Här är en länk till dagens tidningsartikel i DT som handlar om gårdagens besök.

Veckans andra studiebesök

Idag var det dags för religionsfröknarnas andra besök på Wat Dalarna Vanaram, och delar av dagens besök finns att titta på på Webb-TV här.

Religionsfröken

Även idag tog Eakaphol emot oss, men hade lagt upp besöket lite annorlunda än tisdagens besök. Eakaphol berättade lite mer ingående om den buddhistiska tron denna gång, och lite mindre om sitt eget munkliv – dock inte mindre intressant! Religionsfröknarna och eleverna fick, precis som i tisdags, prova på en stunds meditation, men denna gång även lära sig att hälsa på Buddha. Eakaphol visade sedan runt i lokalerna.

Buddhistisk munk

Dalarnas buddhistförening bildades 2003, och driver templet och klostret i egen regi, helt finansierat på privata donationer. Som nämnts i tidigare inlägg bor just nu sju munkar i klostret, men de besöker också andra kloster i såväl andra städer som andra länder under relativt långa perioder, och just nu finns fyra munkar på plats. Förutom klosterverksamheten bedriver föreningen en mängd andra aktiviteter såsom meditationskurser, skådespel, anordnar olika sammankomster och träffar och firar högtider, och alla, buddhist eller inte, är välkomna till templet när som helst! (För den som är intresserad av att besöka Wat Dalarna Vanarams hemsida finns den här, men den är tyvärr inte så utförlig på svenska).

Religionsfröknarna har haft en intressant och händelserik vecka, tillsammans med fantastiska elever, och tackar Wat Dalarna Vanaram för spännande besök!

Offer till Buddha

Bibeln på scenen

Den som tittade på ”Efter tio” i morse fick se Malou intervjua författaren Niklas Rådström. Rådström har satt upp en teaterpjäs, Bibeln, som hade premiär i lördags på Göteborgs stadsteater. I den 4,5 timmar långa pjäsen tas publiken med genom gamla testamentets berättelser om Edens lustgård, Noaks ark, Sodom och Gomorra och Babels torn fram till nya testamentet. En spännande teaterupplevelse tror religionsfröknarna. Men medan vissa går på teater fortsätter religionsfröknarna arbetet med sidan. Nu har vi, under världsreligionerna, lagt till quiz där man kan testa sina kunskaper. Vad kan du om världsreligionerna? Blir du godkänd?

Studiebesök

Idag tog religionsfröknarna med sig lite mer än hälften av religionseleverna och åkte till det buddhistiska templet och munkklostret Wat Dalarna Vanaram i Ulvshyttan. Templet och klostret är inhyst i en fd. skola, i den natursköna miljön vid sjön Ulven, och just nu bor sju munkar, från Thaliand och Sri Lanka, i klostret. Just idag fanns fyra munkar på plats, resten var på resande fot.

Religionsfröknarna i Ulvshyttan

Munken Eakaphol Laphutama tog emot och berättade om buddhismen och om sitt liv som buddistisk munk i Sverige. Religionsfröknarna och religionseleverna fick också prova på en stunds meditation. Munkarna tillhör den inriktning inom buddhismen som kallas theravada, och Eakaphol berättade om alla de 227 regler theravada-munkar måste följa, men också om hur ”vanliga” människor lever och bör handla och tänka.

Munken Eakaphol

Ett spännande sätt att få en inblick i och ökade kunskaper och förståelse om buddhismen tycker religionsfröknarna och längtar redan till torsdag då det är dags för ett nytt besök med resten av eleverna.

 

 

Koranen-appar

På sajten idg.se som presenterar it-nyheter lyfter man idag fram Koranen i ”dagens app”. Quaran reader för iphone och androidmotsvarigheten IQuaran rekommenderas för muslimer och för alla som är nyfikna på världens näst största religion och vill lära sig mer om texterna på ett smidigt sätt. Förklaringarna och tolkningarna är pedagogiska och gör skriften lättillgänglig enligt recensenten. Intressant tycker religionsfröknarna! Läs mer om apparna här

Framsteg för jämställdheten

Fredag, helgen stundar, och religionsfröknarna summerar veckan och konstarerar att det kanske finns en del att fira denna helg. I delstaten Washington har under veckan en lag som tillåter samkönade äktenskap röstats igenom och Washington är därmed den sjunde amerikanska delstaten som tillåter homovigslar. Samtidigt har i Saudiarabien kvinnornas kamp för att få köra bil tagit fart under veckan, women2drive har mobiliserat upproret, och fler körkortsansökningar från kvinnor än någonsin har kommit in. Många är de som tror att landet nu kommer att bli tvungna att ta bort lagen som förbjuder kvinnor att köra bil.

Två positiva händelser under veckan tycker Religionsfröknarna, och önskar alla en trevlig fredag.

Religiös slakt

I SVT sändes igår ett reportage som handlade om skäktning, alltså slakt utan bedövning där djuret får halsen avskuren och avblodas medan det lever och är vid medvetande. Metoden är förbjuden i Sverige då den anses vara oskäligt plågsam i förhållande till bedövningsslakt som är gängse norm i vårt land. I övriga europeiska länder medges undantag från bedövningsregeln om slakten är religiös.

Skäktning är den slaktmetod som är religiöst tillåtet inom islam och inom judendom. Muslimer kallar sin slakt för halalslakt (där djuret skall vara vänt mot Mekka och få en bön läst över sig innan skäktning sker) medan den judiska kallas kosherslakt (viktigt här är effektivast möjliga avblodning vilket skäktning medför, eftersom moseböckerna säger att blod är förbjudet att äta). Något som framkom i reportaget var att många europeiska slakterier använder en maskinell skäktningsmetod utan bedövning med hänvisning till det undantag från bedövningsregeln som gäller för religiös slakt, men inte för att fylla behovet av religiöst slaktat kött – det produceras mångdubbelt mer sådant kött mot vad som efterfrågas - utan för att det är enklare och billigare än bedövningsslakt.”Kvalificerat djurplågeri” säger Sveriges veterinärförbund. Se inslag här (varning för starka bilder)

Idag bemöter judiska och muslimska representanter de kritiska röster som höjts mot religiös slakt. Namir Zetali, muslim och VD för ett svenskt halal-styckeri, berättar att halalslakt utförs i Sverige idag, helt inom ramen för svensk lagstiftning. I muslimska skrifter står ingenting om att djuret inte får bedövas – däremot får djuret inte vara dött innan avblodning. Se inslag här

Det judiska synsättet är dock att djuret dör vid slaktbedövning, eftersom bedövningen med slaktmask/slaktpistol gör djuret hjärndött innan det avblodas, även om hjärtat slår. Därför är bedövningsslakt inte kosher – alltså inte tillåtet. Peter Borenstein, judisk rabbin och läkare, anser inte att kosherslakt är plågsammare än bedövningsslakt. Kosherslakt måste utföras manuellt – inte i en automatisk maskin – av en specialutbildad judisk slaktare, och det snabba snittet och avblodningen gör snabbt djuret medvetslöst menar han. De judiska församlingarna och föreningarna i Sverige kräver att det svenska förbudet mot kosherslakt upphävs. Man anser att det är ett antisemitiskt föbud och hänvisar till att det svenska förbudet infördes under 1930-talet, strax efter att Nazi-tyskland lagstiftat emot kosherslakten. Läs mer här

Borde Sverige ändra reglerna angående slakt och göra undantag från bedövningsregeln, eller ska vi stå fast vid att den slaktmetod som idag bedöms vara den minst plågsamma för djuret inte är förhandlingsbar?

Mitt ibland spöken och andar?

SvD kan man idag läsa om en SIFO-undersökning som visar att var femte svensk tror på spöken, och lika många säger sig ha varit i kontakt med, sett eller haft en förnimmelse av någon bortgången människa. En liknande SIFO-undersökning som genomfördes 1998 visade att det då var 17% av befolkningen som trodde på spöken.

Tron på att människor kan visa sig efter sin död har alltså ökat i vårt land. Liselotte Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna kommenterar i artikeln resultatet av undersökningen och menar att dels har människor ett behov av att fylla det tomrum som kristendomen och kristna ritualer tidigare fyllde och dels har TV-program som tar upp det övernaturliga förstärkt den föreställning om spöken som finns i vår kultur.

Religionsfröknarna slänger en snabb blick på tv-tablån och noterar att ikväll sänds både ”Det okända” och ”Medium”. Kanske är det så att vi fascineras av det vi inte känner till. Kanske har vi ett behov av att förklara vad som händer efter döden, eller kanske kan vi finna en liten tröst i att livet inte tar slut i och med döden? Har vi ett tomrum att fylla, ett hål där tidigare religionen fanns, eller är vi helt enkelt bara påverkade av en rad TV-program?

Har sekulariseringen lämnat oss med en rad frågor utan svar?

Var femte tror på spöken…vad säger du?

Spöken - finns de?