Höstterminen, so far…

Av bloggen att döma ser det ut som att Religionsfröknarna gått i ide. Det har vi inte.

Vi är, efter ett års tjänstledighet, tillbaka på Erikslundsgymnasiet igen. Vi började terminen med flytt av arbetsrum och har äntligen installerat oss i det nya rummet. Och religionsundervisningen är ju förstås i full gång. Just nu är kristendom på tapeten, och förra veckan fick vi besök på lektionen av Svenska Kyrkan. Eleverna fick en givande liten föreläsning och fick höra hur man kan leva och se på livet som kristen. Många bra frågor fick svar.

IMG_6521.JPG

Lite andra religionsrelaterade aktiviteter har vi också hunnit med. En andlig kryssning har vi varit på, fullspäckad med föreläsningar där vi fått veta allt från religiositet i Peru till drömtydning och hypnos. Våra diskussioner efteråt handlade mycket om hur New Age-rörelsen utvecklats sedan vi själva studerade religion…och den utvecklingen är vi väldigt intresserade av att lära oss mer om.

IMG_6501.JPG

 

Vi har också figurerat i Skolvärlden, Lärarnas Riksförbunds tidning. Förstås jätteroligt att de hörde av sig och ville besöka oss, och förstås jätteroligt att vårt arbete uppmärksammas! Vi förväntade oss någon liten spalt om oss, och det var en skräckblandad överraskning att se att vi upptog flera sidor…och i ärlighetens namn…huh vilka bilder!

IMG_6599.JPG

 

Nu tar vi två dagars höstlov…och efter lovet ska vi försöka ta oss i kragen vad gäller vår högst eftersatta webbsida!

 

Religionens baksida

För närvarande uppmärksammar  kvinnorättsorganisationer och flera medier ett kvinnoöde i El Salvador. Beatriz är 22 år och väntar sitt andra barn, men graviditeten håller på att leda till hennes död.  Fostret hon bär är kraftigt missbildat och saknar hjärna samt större delen av kraniet, och kommer inte att överleva. Samtidigt har Beatrice drabbats av en sjukdom som gör att graviditeten bryter ner hennes kropp. Bland annat håller hennes njurar  på att förstöras och sannolikt  kommer hon till slut att dö, om man inte aborterar fostret.

Men det tänker man inte göra.

För i El Salvador är abort under inga som helst omständigheter tillåtet, av religiösa skäl.  Den läkare som eventuellt skulle operera henne riskerar 30 års fängelse (liksom Beatriz själv skulle dömas till om hon skulle göra abort). Hon och hennes anhöriga, liksom medicinskt ansvariga läkare, vädjar att låta henne abortera det ändå dödsdömda fostret och låta Beatriz leva. Hon vill så gärna finnas för det barn hon redan har– sin son -  men tiden rinner ifrån henne  medan myndigheterna debatterar hennes fall.

Katolska kyrkan har stort inflytande över lagstiftningen i El Salvador, på gott och – i fall som detta – på ont.

Här kan du läsa mer om fallet.

Vad händer..?

Det har varit tyst från oss sedan hemkomsten från Jordanien och bloggen har blivit lite försummad, dels då det är mycket bråda tider just nu med nationella prov, samtal och alla rättningar inför betygssättning men också dels då vi kastat oss in i nästa projekt och ägnat stor tid åt att skriva projektbeskrivnignar och planer, ha möten och söka medel. Vi bedriver nämligen ett projekt, kallat Projekt: Respekt, på skolan. En grupp elever ska arbeta för ökad integration, tolerans och respekt på skolan och mot främlingsfientlighet och fördomar. Vi har tidigare bloggat om projektet här och här. Nu har vi fått medel för att med vår projektgrupp göra en studieresa till Polen tillsammans med SKMA, Svenska kommitén mot anti-semitism. En resa som kan visa de allra ytterska och mest hemska konsekvenserna som hat mot folkgruppen kan få. Vi åker redan den 28 maj så nu är tiden knapp och planeringen och förberedelserna intensiva. Vi kommer bland annat att besöka Oswiecim, Auschwitz I (Stammlager), Rabka, Auschwitz II (Birkenau), Krakow och de judiska kvarteren och Plazow och Schindlers fabrik.

Så en resa till ska vi ge oss ut på innan det är dags att sjunga om Studentens lyckliga da´r.

Fotboll och homofobi

Idag har vår skola gästats av skådespelaren Mårten Svedberg som framförde sin enmansföreställning ”Fotbollsbögen”. En engagerande pjäs som handlade om diskriminerande attityder, mobbning och homofobi som kan förekomma i lagidrotter som fotboll – och inte bara där (jargongen kan nog förekomma även i många andra sammanhang).

Pjäsen var, på mer än ett plan, naken, direkt och träffsäker. Vi vågar påstå att ingen lämnade lokalen oberörd. Funderingar och diskussioner om respekt och tolerans  följer på detta. Se ”Fotbollsbögen” om du har möjlighet!

 

Förföljda kristna

Igår kunde man i katolska Signum läsa om hur den nya islamistiska parlamentariska grupperingen al-Adala (rättfärdighet) i Kuwait arbetar för att minimera icke-muslimska grupper i landet. Al-Adala vill införa sharialagar, och den 12 april röstades det igenom ett förslag om att införa dödsstraff mot blasfemi, vilket bland annat innefattar försmädelser mot profeten Muhammed. Al-Adala vill också begränsa/skära ner antalet kultplatser för andra religioner än islam, vilket kommer att innebära färre församlingsplatser och eventuellt förbud mot kyrkor. Kuwaits 350 000 kristna invånare har förmodligen kärvare tider att vänta framöver.

Den 29 april rapporterade bl.a. Svd om en ny terrorattack mot kristna i norra Nigeria där tio gudstjänstbesökare dödades. Det var förmodligen islamistiska gruppen Boko Haram som stod bakom dådet, även om de inte officiellt tagit på sig skulden. Flera hundra kristna civila har dödats under året och under förra året dödades uppemot 1000 kristna i norra Nigeria av Boko Haram, vilka vill ”rensa” landet från kristna.

Situationen i dessa två länder klassas ändå inte som de allvarligaste för kristna, globalt sett. Enligt organisationen Open Doors kartläggning trakasseras kristna i 2/3 av världens länder. Man har upprättat en lista, och då hamnar Kuwait på 30:e plats av de länder där det innebär risk för förföljelse om man är kristen. Norra Nigeria hamnar på 13:e plats. Högst hamnar Nordkorea enligt Open Doors. I en artikel i Världen idag från december 2011 anges att mellan 50 000 och 70 000 norkoreanska kristna sitter i fångläger på grund av sin tro, då tillbedjan av någon annan än den Store Ledaren (alltså diktatorn) är förbjuden.

Religionsfrihet är långt ifrån en realitet i majoriteten av världens länder, liksom övrig yttrandefrihet och möjligheten att leva det liv man vill. Att inskränka människors inställning till existentiella frågor och förfölja oliktänkande är inte hållbart i en demokrati, anser Religionsfröknarna. Måtte vi aldrig hamna där igen i vårt land.

Brister i religionsundervisningen

Idag publicerade skolinspektionen sin rapport om en granskning av religionsundervisningen på sammanlagt 47 gymnasieskolor i Sverige – något som uppmärksammas av bl.a. Svenska Dagbladet. Religionsfröknarnas skola tillhör inte de granskade men vi har tagit del av rapporten och funnit flera positiva och inspirerande exempel på undervisning men tyvärr även en del olyckliga val religionslärarkollegor ute i landet gjort i sina klassrum.

Det som är mest bekymrande är att en del lärare undviker att ta ”besvärliga” diskussioner med elevgrupper där det förekommer mycket fördomar och främlingsfientlighet. Istället begränsas undervisningen i dessa grupper – som oftast består av yrkeselever – till de mest basala faktakunskaperna om olika religioners seder och uttryck. En del lärare har till och med undvikit att ta upp islam i undervisningen eftersom det är en religion som oftare än andra är föremål för misstänksamhet och rädsla och behäftad med fördomar från många håll.

 Religionsfröknarna tycker att det är väldigt beklagligt om man som lärare väljer bort de ”besvärliga” diskussionerna. Är det inte just i religionsklassrummet elevernas fördomar ska få stötas och blötas och bli belysta från olika håll för att kanske till slut omvärderas? Det är just de elevgrupper där intolerans mot oliktänkande finns som det är så oerhört viktigt att inte väja för detta utan våga möta eleverna och hjälpa dem att analysera sina ställningstaganden och nyansera dem.

Kollegor – är inte detta ett av våra viktigaste uppdrag?!

Framsteg för jämställdheten

Fredag, helgen stundar, och religionsfröknarna summerar veckan och konstarerar att det kanske finns en del att fira denna helg. I delstaten Washington har under veckan en lag som tillåter samkönade äktenskap röstats igenom och Washington är därmed den sjunde amerikanska delstaten som tillåter homovigslar. Samtidigt har i Saudiarabien kvinnornas kamp för att få köra bil tagit fart under veckan, women2drive har mobiliserat upproret, och fler körkortsansökningar från kvinnor än någonsin har kommit in. Många är de som tror att landet nu kommer att bli tvungna att ta bort lagen som förbjuder kvinnor att köra bil.

Två positiva händelser under veckan tycker Religionsfröknarna, och önskar alla en trevlig fredag.

Mitt ibland spöken och andar?

SvD kan man idag läsa om en SIFO-undersökning som visar att var femte svensk tror på spöken, och lika många säger sig ha varit i kontakt med, sett eller haft en förnimmelse av någon bortgången människa. En liknande SIFO-undersökning som genomfördes 1998 visade att det då var 17% av befolkningen som trodde på spöken.

Tron på att människor kan visa sig efter sin död har alltså ökat i vårt land. Liselotte Frisk, professor i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna kommenterar i artikeln resultatet av undersökningen och menar att dels har människor ett behov av att fylla det tomrum som kristendomen och kristna ritualer tidigare fyllde och dels har TV-program som tar upp det övernaturliga förstärkt den föreställning om spöken som finns i vår kultur.

Religionsfröknarna slänger en snabb blick på tv-tablån och noterar att ikväll sänds både ”Det okända” och ”Medium”. Kanske är det så att vi fascineras av det vi inte känner till. Kanske har vi ett behov av att förklara vad som händer efter döden, eller kanske kan vi finna en liten tröst i att livet inte tar slut i och med döden? Har vi ett tomrum att fylla, ett hål där tidigare religionen fanns, eller är vi helt enkelt bara påverkade av en rad TV-program?

Har sekulariseringen lämnat oss med en rad frågor utan svar?

Var femte tror på spöken…vad säger du?

Spöken - finns de?