Vårt populärreligiösa Dalarna

I dagarna presenteras resultatet av Liselotte Frisk och Peter Åkerbäcks forskningsrapport om poulärreligiositet och nyandlighet i Dalarna i boken ”Den mediterande Dalahästen” och i lokaltidningen intervjuas idag Liselotte Frisk om rapporten (DT.se). Under tre års tid har författarna forskat kring detta genom deltagande i mässor, seanser, besök på hälsocentran, gym, kursgårdar och andra platser där nyandlingheten finns. De har också studerat reklam och annan skriftlig information och de har kommit fram till att i länet arbetar 441 personer som schamaner, medium eller helare och att 4.400 personer minst en gång i veckan besöker någon någon nyandlig eller polulärreligiös aktivitet såsom healing, seans, auyurveda, reiki, diksha, homeopati eller liknande. Rapporten visar också att definitionen av vad som är religion idag inte är lika klar och avgränsad och att nyandlighet idag är mer accepterat än tidigare.

Religionsfröknarna ser framemot läsningen av ”Den mediterande Dalahästen”.

Eid Al-Adha

Idag infaller en av de största muslimska högtiderna, offerhögtiden Eid Al-Adha, som är den 10:onde dagen i den muslimska månaden Dhu Al-Hijja. I flera hem idag träffas familjer och släkter och firar tillsammans, äter god mat och ger varandra presenter.

Eid Al-Adha markerar slutfasen av vallfärdsdagarna (Hajj) som i år inleddes onsdagen den 24 oktober. Den 25 oktober var fastedag och den 26 är festdag. Ca 2 miljoner pilgrimer per år vallfärdar till Minaslätten och Arafatberget utanför Mecka i Saudiarabien.

Offerdagarna pågår till och med den 28 oktober i år, men det är alltså ikväll som det största firandet pågår. Det man högtidlighåller är minnet av då Allah testade Abrahams tro genom att be honom offra sin son, Ismael. Då sonen skulle offras sände Allah istället ett lamm som offrades.

Här hittar du ett bildspel som visar Eid Al-Adha firande i Uddevalla.

Kvällens Kalla Fakta

I kvällens Kalla Fakta granskades den av TV4 så kallade ”sektskolan”, Labora skolan som drivs av den kristna rörelsen Plymouthbröderna.  Rörelsen har både exklusiva, mer slutna, och öppna församlingar. De exklusiva församlingarna håller sig relativt strikt till de regler de har att leva efter; de får inte se på TV eller lyssna radio, läsa vid universitet, rösta eller kandidera i politiska val, ha en livförsäkring, bära vapen, vara medlem i fackförening, gifta sig/vara sammanboende med eller äta tillsammans med icke-medlemmar.

I kvällens Kalla Fakta granskades alltså Plymouthbrödernas skola Labora skolan. Så vitt Religionsfröknarna kunde förstå handlade kritiken om tre huvdsakliga punkter: censur av internet, obehöriga lärare och utebliven information om högskoleprovet. Något skolinspektionen sade sig inte känna till. Övrig kritik som framfördes i programmet riktades snarare mot rörelsens ideologi än mot skolverksamheten; såsom att man måste lämna rörelsen om man väljer att gifta sig med någon utanför den och att ungdomarna inte fick använda dator eller se på film.

Frågan som ställs är om en ”sektskola” ska få drivas med statliga medel. Debatten är viktig och intressant, om än aningen osaklig, tycker Religionsfröknarna. I vilken utsträckning har föräldrar rätt att välja hur de vill uppfostra sina barn? Hur förhåller man sig till andra friskolor som bygger på mindre kontroversiella ideologier, som ex. våra Waldorfskolor (som bygger på Antroposofisk ideologi). En diskussion om likvärdig, och läroplans- och skollagsförenlig, utbildning måste föras i Sverige, och Skolinspektionen måste säkerställa den. Men när det gäller konfessionella skolor måste man akta sig för att inte, som i det här fallet Kalla Fakta, fastna i huruvida man ställer sig bakom ideologin eller finner den väldigt konstig. Vi måste arbeta för öppenhet och dialog med dessa skolor, av nämnda skäl, inte pressa dem till att försvara sin tro – det kan motverka själva syftet.

Missade du kvällens Kalla Fakta finns kvällens program här.

 

Brister i religionsundervisningen

Idag publicerade skolinspektionen sin rapport om en granskning av religionsundervisningen på sammanlagt 47 gymnasieskolor i Sverige – något som uppmärksammas av bl.a. Svenska Dagbladet. Religionsfröknarnas skola tillhör inte de granskade men vi har tagit del av rapporten och funnit flera positiva och inspirerande exempel på undervisning men tyvärr även en del olyckliga val religionslärarkollegor ute i landet gjort i sina klassrum.

Det som är mest bekymrande är att en del lärare undviker att ta ”besvärliga” diskussioner med elevgrupper där det förekommer mycket fördomar och främlingsfientlighet. Istället begränsas undervisningen i dessa grupper – som oftast består av yrkeselever – till de mest basala faktakunskaperna om olika religioners seder och uttryck. En del lärare har till och med undvikit att ta upp islam i undervisningen eftersom det är en religion som oftare än andra är föremål för misstänksamhet och rädsla och behäftad med fördomar från många håll.

 Religionsfröknarna tycker att det är väldigt beklagligt om man som lärare väljer bort de ”besvärliga” diskussionerna. Är det inte just i religionsklassrummet elevernas fördomar ska få stötas och blötas och bli belysta från olika håll för att kanske till slut omvärderas? Det är just de elevgrupper där intolerans mot oliktänkande finns som det är så oerhört viktigt att inte väja för detta utan våga möta eleverna och hjälpa dem att analysera sina ställningstaganden och nyansera dem.

Kollegor – är inte detta ett av våra viktigaste uppdrag?!

Rättegång mot andeutdrivning

Idag inleddes den uppmärksammade rättegången i Borås tingsrätt mot den pappa, styvmamma och de två pastorer som nu står åtalade för grov misshandel och grov fridskränkning. De åtalade ska under ungefär ett års tid ha utsatt en då 12-årig flicka för olika former av exorcism, då man ansåg att onda andar besatt flickans kropp och hon var en häxa. Flickan har, enligt Sveriges Radio, berättat om svält, hur hon bränts med glödande knivar och om hur man dunkat hennes huvud i golvet och hällt olja och vitlök i hennes ögon. På SvD kan man läsa att hon också ska ha filmats framför församlingen under förnedrande omständigheter. I samma artikel framgår att åklagare inledde dagens förhandling med att påvisa de religiösa motiv som finns till misshandeln och kränkningarna. Enligt Aftonbladet kom fallet i dager då socialtjänsten i Borås fick in flera anmälningar under 2010. Flickan är idag 14 år och placerad i fosterhem. Samtliga inblandade är kristna, men med en folktro på andeväsen, häxor och demoner. Religionsfröknarna följer fallet och förfasas naturligtvis över det som skett och gjorts mot flickan, och anser självfallet att rätten att utöva sin religion eller folktro aldrig får stå över de mänskliga rättigheterna. Men vi ser också en problematik i detta. Kan man ställa människor till svars då de utövat vad de trott vara det rätta, det som deras tro påbjuder och detta med stöd av en församling och två pastorer. Har man gjort fel om man gjort det man i sitt sinne och sitt hjärta trott var det bästa för den andra personen? Kan man åberopa något som liknar ”god tro” om man gjort det som är självklart rätt i en kultur men brott i en annan? På vilket etiskt plan ska man resonera?

Som sagt, Religionsfröknarna anser att religionsfriheten är en självklar rättighet, men den får aldrig ställas över individens rättighet och resultera i kränkningar eller misshandel, och ett brott mot Sveriges lag är förstås ett brott och de skyldiga ska hållas ansvariga. Men frågan har också ytterligare en dimension.

Religiös slakt

I SVT sändes igår ett reportage som handlade om skäktning, alltså slakt utan bedövning där djuret får halsen avskuren och avblodas medan det lever och är vid medvetande. Metoden är förbjuden i Sverige då den anses vara oskäligt plågsam i förhållande till bedövningsslakt som är gängse norm i vårt land. I övriga europeiska länder medges undantag från bedövningsregeln om slakten är religiös.

Skäktning är den slaktmetod som är religiöst tillåtet inom islam och inom judendom. Muslimer kallar sin slakt för halalslakt (där djuret skall vara vänt mot Mekka och få en bön läst över sig innan skäktning sker) medan den judiska kallas kosherslakt (viktigt här är effektivast möjliga avblodning vilket skäktning medför, eftersom moseböckerna säger att blod är förbjudet att äta). Något som framkom i reportaget var att många europeiska slakterier använder en maskinell skäktningsmetod utan bedövning med hänvisning till det undantag från bedövningsregeln som gäller för religiös slakt, men inte för att fylla behovet av religiöst slaktat kött – det produceras mångdubbelt mer sådant kött mot vad som efterfrågas - utan för att det är enklare och billigare än bedövningsslakt.”Kvalificerat djurplågeri” säger Sveriges veterinärförbund. Se inslag här (varning för starka bilder)

Idag bemöter judiska och muslimska representanter de kritiska röster som höjts mot religiös slakt. Namir Zetali, muslim och VD för ett svenskt halal-styckeri, berättar att halalslakt utförs i Sverige idag, helt inom ramen för svensk lagstiftning. I muslimska skrifter står ingenting om att djuret inte får bedövas – däremot får djuret inte vara dött innan avblodning. Se inslag här

Det judiska synsättet är dock att djuret dör vid slaktbedövning, eftersom bedövningen med slaktmask/slaktpistol gör djuret hjärndött innan det avblodas, även om hjärtat slår. Därför är bedövningsslakt inte kosher – alltså inte tillåtet. Peter Borenstein, judisk rabbin och läkare, anser inte att kosherslakt är plågsammare än bedövningsslakt. Kosherslakt måste utföras manuellt – inte i en automatisk maskin – av en specialutbildad judisk slaktare, och det snabba snittet och avblodningen gör snabbt djuret medvetslöst menar han. De judiska församlingarna och föreningarna i Sverige kräver att det svenska förbudet mot kosherslakt upphävs. Man anser att det är ett antisemitiskt föbud och hänvisar till att det svenska förbudet infördes under 1930-talet, strax efter att Nazi-tyskland lagstiftat emot kosherslakten. Läs mer här

Borde Sverige ändra reglerna angående slakt och göra undantag från bedövningsregeln, eller ska vi stå fast vid att den slaktmetod som idag bedöms vara den minst plågsamma för djuret inte är förhandlingsbar?

Rätten att tro eller inte tro

Igår, den 11 februari, samlades Sveriges interreligiösa råd och undertecknade ett uttalande om religions- och övertygelsefrihet, under Interfaith Harmony Festival på Medborgarplatsen i Stockholm. Religionsfriheten är inskriven i Europakonventionen och i svensk grundlag, och rådet vill värna denna frihet och understryka att religionerna ger ett värdefullt bidrag till samhället då det hör till religionernas väsen och plikt att ta ansvar för det gemensamma bästa. Allas rätt att tro eller inte tro underströks. ”Vi ska tillsammans respektera människors fria val i relation till religion” sa Svenska kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd (som också var initiativtagare till rådets bildande 2010). I rådet som undertecknade uttalandet fanns representanter för kristendom, hinduism, buddhism, islam, bahai och sikhism. Samarbete och ömsesidig respekt – en positiv strävan mot ett bra mål tycker religionsfröknarna.

Tre religioner – en förening

I Malmö har Svenska kyrkan, judiska församlingen och Islamic Center gått samman och bildat föreningen Agora Malmö. Under samma stadgar har de olika religionerna bestämt sig för att samarbeta för ett tryggare och bättre Malmö. Föreningens första projekt är att med hjälpa av ungdomar göra webb-TV som ska användas i skolorna som utgångspunkt för samtal om attityder och värderingar. Ett spännande projekt tycker religionsfröknarna, och aningen kontroversiellt. Men kanske är det åt det hållet vi måste gå i vårt multireligiösa land. Kanske måste religioner hitta nya vägar, nya samarbetsmöjligheter för att motarbeta de konflikter och fördomar som finns i samhället och öppna upp samtalet kring religion, religionsfrihet och varje människas rätt till sin åsikt och uppfattning. Agora Malmö är ett mycket intressant projekt och är kanske ett steg till att bygga broar mellan olika trosuppfattningar som av tradition varit konfliktfyllda. Trots allt möter de flesta religioner i vårt land samma sorts utmaningar och problem, och trots allt vill ju alla i grund och botten sträva mot samma håll; en god värld med goda människor.